Feed on
Posts
Comments

Take a stand

Lättnad. Det ljusnar på horisonten.

Samtal med chefen i veckan. Jag berättade hur arbetssituationen påverkar mig, att jag gruvar mig långt innan varje nattpass och att jag inte känner mig mogen att ta emot ambulanslarm nattetid när det är så begränsat med personal på plats. Jag liknade också min förestående AT-tjänstgöring vid semester i jämförelse med den nuvarande arbetssituationen. Det uttalandet hade ju kunnat falla i mindre god jord, om man säger så.

Men icke. Min fantastiska chef förstod till punkt och pricka vad jag menade. Hon berättade att vi som inte gjort AT ännu egentligen inte alls ska ha det ansvaret (larm), att det var en nödlösning att placera mig på de passen. ”Det är ju för att du är så stabil och bra som vi har placerat dig på vissa sådana pass.”

Visst blir jag stolt och glad över att höra det. Men, den stora vinsten i detta samtal är att jag har blivit lovad att slippa ha larmsökaren framöver. En sten lika stor som Brooklyn har fallit från mina axlar.

Och jag förstår visst poängen med att utmana sig själv ibland, att gå utanför sin egen bekvämlighetszon för att erövra ny mark. Visst vill jag bli fena på att arbeta i akutrummet. Men den stunden är inte nu. Jag är fortfarande lite som en skadeskjuten fågel efter ett alldeles för hektiskt år, och det räcker alldeles utmärkt att arbeta heltid på den största akutmottagningen i norra Europa. Varje dag innebär nya lärdomar, mer erfarenhet. Och det räcker så väl.

Dessutom en härlig insikt, att det som kändes orimligt faktiskt inte krävs av mig. Att jag inte alltid måste stå på tåspetsarna, redo att hugga på allt. Jag får luta mig tillbaka då och då, vara där jag är.

Jag vilar och glädjs åt nuet.

2 personer gillar det här inlägget.

One Response to “Take a stand”

  1. Katarina skriver:

    Heja dig Eva! Jätteduktigt att säga ifrån, rätt och bäst för både dig och patienterna. Stor kram!

Leave a Reply