Feed on
Posts
Comments

Det vackraste

Det kanske allra vackraste jag i hela världen är att iaktta Idun och Peter lattja loss när han kommer hem på kvällarna.

Så fort hon hör ytterdörren öppnas rusar hon ut i hallen och kastar sig handlöst och storskrattande i hans famn. Hon kramar och kramar och trycker pannan och näsan mot hans ansikte, och låter honom hissa henne högt i luften tills hon kiknar av skratt.
Sen jagar hon honom runt, runt i lägenheten samtidigt som hon försöker låta som en tiger. Han spelar rädd och utstöter ynkliga små pip som tydligen tillfredställer hennes lilla tigerhjärta, för de håller på ett bra tag innan hon stannar och resolut kommenderar ”PAPPA LÄSKIG”. Då är det hans tur, tills en av dem ger upp. Oftast han.
Sittande på golvet imiterar Peter en gorilla, komplett med jättelånga svepande armar och läten. Idun skrattar så hon inte kan stå på benen, kollapsar av garv mot den stora gorillapappabringan. Gång på gång på gång.
Efter ett tag varvar de båda ner och leken övergår i stillsamt pusselläggande eller mys i soffan. Idun sitter i pappas knä, uppslukad av tecknad film med kaniner, eller Pettson. Då och då sträcker hon upp armarna och känner på pappas ansikte.

Den kärleken är det vackraste jag vet.

3 personer gillar det här inlägget.

Leave a Reply