Feed on
Posts
Comments

Trött men hoppfull

Precis så känner jag mig.

Jag är så trött så det liknar ingenting. Helst skulle jag lägga mig med Idun varje kväll (vi lägger henne kl 8 på kvällen).  Gärna ta en ordentlig tupplur på en timme eller två på jobbet också.  Det faktum att jag somnar med Idun kanske varannan kväll verkar göra endast marginellt mer än att hålla mig flytande. Jag tror att vi alla nu går och som håller andan inför ljusets återkomst.
Svärmor skickade mig ett hoppfullt sms i morse: ”Dagen har blivit 24 minuter längre denna vecka!”

Och jag har kommit över den kritiska puckeln. Det är nu nästan en månad sen min djupaste vinterdepp. Jag känner mig säker igen. Och fri.

Lite som en fågel som fladdrar fritt och lyckligt i min bröstkorg.

1 person gillar det här inlägget.

Leave a Reply