Feed on
Posts
Comments

Balansen

Det har hänt mig en sak. En INSIKT av  bästa slag. Och som oftast, född ur ångest och svårskap.

Låt mig börja från början.

En kväll för flera veckor sen, det var sen höst. Jag hade lagt Idun. Peter var iväg på nått galej, jag minns inte vad, och jag vaknade efter att ha somnat med Idun under läggningen. Och det var ÅNGEST. Som det kan vara ibland med vinterdeppen. Ren och skär ångest. Och som vanligt försöker man hitta källan, roten till ångesten. Resonemangen den kvällen gick till tankar om kroppen och vikten. Om de där fem förargliga gravidkilona som fortfarande biter sig fast. Tankar som ”jag kan ju inte gå runt och se ut såhär” osv. Ni känner säkert igen tänket. Tyvärr.

Det hela slutade hur som helst i ett fast beslut om bot och bättring på chips, snask och glass-fronten. Jag skärpte till mig på matfronten och började lassa in frukt och grönsaker. Äta på regelbundna tider, ta lagoma portioner fast ögat gärna tar mer, äta mellanmål så jag inte dukar under av hunger mellan lunch och middag osv. Ja, inte allt just den kvällen förstås, men under veckorna som gick. Resultatet är, rent fysiskt 4 förlorade gravidkilon och det är ju vackert så.

Men än vackrare är INSIKTEN. Here goes:

Allt eftersom veckorna gått har fokuset blivit mer och mer på balansen. Äta när jag är hungrig, sluta när jag är mätt. Undvika tokhunger och äckelmättnad. Styra bort från allt eller inget-tänk och bort från MATMISSBRUKET. Läs gärna om min föregående insikt på den fronten.

Jag vill inte hålla på med det mer. Inget mer frosseri, inget mer späk-tänk.  Jag vill äta bra mat som min kropp blir glad för. Onyttigheter ibland. Lagom mycket av båda. Känna balansen. Och det har jag faktiskt gjort i några veckor nu. Över julen också, vilket jag knappast trodde skulle gå, men det gjorde det. Och nu känner jag mig befriad, och i balans. Det är som en ny upplevelse för mig. Att det inte är tråkigt och medelSvensson-beigt att äta lagom mycket, utan befriande att slippa vara övermätt och däst (inte för att det har varit så jämt, men alltför ofta).

Tänk va, jag fyller 35 år i år. Och fast jag har rört mig i den riktningen under en längre tid nu, känns det som att jag nu på riktigt börjar ta stora kliv på vägen mot en harmonisk relation med min kropp. About fucking time.

Jag gillar mig, både på insidan och utsidan, och det är verkligen dags att sluta snacka skit och helt enkelt göra de val jag mår allra bäst av. I stort som smått, varje dag. Amen.

2 personer gillar det här inlägget.

3 Responses to “Balansen”

  1. Elin skriver:

    Du är bäst! Och förtjänar att gå vidare till en mer avslappnad vardag… Utan att behöva kämpa emot sig själv hela tiden. Jag närmar mig den punkten också, tack vare dig. Om du inte övertalat mig att ”sluta ge upp”… I love you! <3

    • eva skriver:

      Det förtjänar vi båda. Här ska däremot inte ”ges upp” någonting. Tror väldigt mycket löser sig av sig självt när man lyssnar på kroppen. Dock är vare sig du eller jag ”framme” i den bemärkelsen att detta är något som fortfarande kräver en viss styrning mot en sundare inställning. För socker och fett är ju gott, och det är alldeles för lätt att vräka i sig för mycket. Men med tiden hoppas jag att balansen blir mer och mer naturlig, kanske helt automatisk och självreglerande till slut.
      Love you too! <3

  2. lisa skriver:

    Beautiful! En hyllning till balans och insiktsfullkomlighet, som omsätts i handling. Jag säger det igen, beautiful!

Leave a Reply