Feed on
Posts
Comments

Japp. Återigen.

Mina tankar om mina uppväxtår och självbilden som grundlades så. Min pappa tipsade mig inte om bantningspiller, men väl om bantning, uppmanade mig att fasta under ett par veckors tid och så vidare.

Läs HÄR.

Varning dock för klump i magen.

I mig väcks genast en massa tankar, hur ska jag kunna värna Iduns självkänsla när intrycken kommer överallt ifrån? När en pengastark industri vill åt hennes självkänsla och våra pengar? För att i förlängningen kunna mjölka henne på pengar livet ut, för tidningar som säger åt henne att hon inte duger, smink som ska göra henne vackrare (hon är PERFEKT goddammit!!!), dieter som ska göra henne smalare=bättre. Utan ände.

Ibland känns det som en fullt realistisk tanke, att flytta långt ut till nordNorge, tjäna storkovan, men framförallt, kunna skapa en mer skyddad vardag för Idun, där reklam och trendhets inte kommer åt henne. Det här samhället är sjukt, destruktivt och nedbrytande. Jag är så gammal nu så jag kan värja mig, ta egna beslut och stå på egna ben gentemot konumtionshets och ideal, men det tog många år att komma dit. Många år av arbete och stundtals strid med mig själv.

Vår uppgift är att förbereda Idun och tanka henne med kärlek och självkänsla inför anstormningen som kommer, vilket den antagligen gör mycket tidigare än vi tror?

Går det ens? Känner du någon som är harmonisk med sina kropp? NÅGON? Jag gör inte det. Ingen kvinna i alla fall. Kanske en. Kanske.

2 personer gillar det här inlägget.

3 Responses to “Igen, mina tankar ur LD:s mun”

  1. lisa skriver:

    med risk för att ramla ur det harmoniska förhållandet…
    helt rätt spår med värdet i att tanka henne fullproppade med ovillkorlig kärlek som kan så frö och bidra till byggandet av självkänslan, som i slutändan måste hittas av var och en i sig.
    för egen del har det vidare varit ovärderligt att få uppskatta sin kropp i användning – styrkan i en kropp som kan bära en uppför berg, och definitivt och konkret genom att upptäcka och utforska och växa i en sport där styrka verkligen är vacker och värdefull. att stå stolt på egna starka ben. Idun har de bästa av förutsättningar, och ni ger henne dem varje dag, villkorslöst.

  2. lisa skriver:

    .. eller kanske snarare, för mig har det ovillkorliga varit ovärderligt, att få upptäcka kroppen i användning har varit avgörande.

    • eva skriver:

      Finaste Lisa.
      Du har helt rätt i att vi alla måste finna vår egen självkänsla. Och det är ingen automatisk process. Oroa dig inte över att falla av piedestalen, jag inser att inte heller du är skonad från tvivel och kanske även komplex, men mycket i din uppväxt och kanske därav resulterande självbild talar om ovillkorlig kärlek och en grundläggande trygghet, som i sin tur ger en frihet att utforska världen, som jag ser hos både dig och din bror.
      Det som bekymrar mig är att det finns så starka krafter som verkar MOT att unga tjejer eller kvinnor i allmänhet ska ha en självkänsla att tala om överhuvudtaget. Det finns MILJARDER att tjäna på att hålla den kvinnliga (och för all del, den manliga också) delen av befolkningen i evigt behov av tillsnyggning, avsmalning osv.
      Läskigt är det, att sätta barn till den här världen.

      Men vi kan bara göra vårt bästa. Älska och hålla om, och på sikt släppa iväg på egna vingar.

Leave a Reply