Feed on
Posts
Comments

Tollered

Jag är hos Elin, och det är rena jävla terapin ska jag tala om för er. Jag behöver inte ens diska, fast det gör jag lite ändå, för att slippa skämmas alltför mycket.
Dagarna förflyter i sakta mak med brödbakning, gungning, blomplockning och andra härligheter. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, igår sprang vi en halvmil tillsammans, över stock och sten och mellan berg och djupa dalar. När Idun sover slinker det ner ett glas vin och som ikväll lite ost (läs: en sjuhelvetes jävla massa ost).
Jag gör också mitt allra bästa för att inte gräva mig alltför djupt ner i resonemang om hur jag vill ha ett stort hus och ännu större trädgård, som Elin och Tobias för närvarande har. Här är så vackert och idylliskt så det är nästan löjligt. Huset så rymligt och välplanerat så man skulle vilja ge arkitekten en örfil.


Att ha den här utsikten från vardagsrummet skulle ju göra vem som helst lite småharmonisk.

Såhär ser huset ut från sjösidan.

Gamla pioner som tänker blomma tills alla i närheten kvävs av rosa fluff.

Inomhus är det inte heller fult, med öppen spis och annat gemytligt. Idun plockade ett överflöd av lupiner idag och buketten blev, jaa.. överväldigande.

Idun mitt i blomsterprakten.

Katter finns det fem stycken av, denna kanske minst skygg av dem alla. Puppis, heter han.

Som sagt, inte fult nånstans. Här matsalen, med – självfallet – sjöutsikt.

Köket med vad som inte kan kallas köksö, utan snarare kökspeninsula, eller varför inte kökskontinent? Runt den kan man hur som helst springa sin joggingrunda, om det är för kulet ute.

Ja jäklar, här kan man leva livets goda dagar.

Hemma har Peter inte rökt en enda giftpinne på hela dagen. Jag är stolt, men saknande.

1 person gillar det här inlägget.

Leave a Reply