Feed on
Posts
Comments

Hemma igen?

Jobbar första veckan efter vår Gotlandssemester, och jag är SÅ TRÖTT!

Redan första dagen var som att gå in i en vägg och jag längtar, längtar, längtar tillbaka till havet, stranden, himlen och vidderna. Luft som rör sig obehindrat över landskapet. Klucket av vågor mot stranden.
Utopiskt att tänka sig att leva i det dagligen, tror jag att många tänker. Att det liksom ska vara något man längtar efter, upplever några få veckor om året och sen längtar igen. Det är så livet ser ut, eller? Och annars skulle man inte uppskatta det på rätt sätt, om det blev till vardag?

Jag vet inte det jag..
Jag vill skapa en vardag där naturen finns nära, där jag slipper trängsel och hets och långa pendlingsavstånd. Där det omtalade livspusslet blir en aning lättare att lägga. Mindre Tetris, mer Iduns Bamsepussel. Stora, färgglada, tydliga bitar.

Kontrasten är dramatisk. Att komma hem från Fårö, Gotland och Visby, och måndag morgon sätta sig på bussen in till Centralen och därifrån tunnelbana till Danderyds sjukhus, jobba hela dagen och sen hem igen. Egentligen är det inget fel alls på jobbet, inte heller Tyresö eller lägenheten. Det jag tror tröttar ut mig mest är själva resorna, trängseln och hetsen under  pendlingen till och från jobbet. Och visst vet jag att det finns de som pendlar betydligt längre än jag, veckopendlar dessutom, men mitt inre revolterar mot det ändå.
Tänk vilken livskvalitet att ha en kvart till jobbet! Kunna cykla eller gå.
Vilka möjligheter att ta med sig kaffet ut i trädgården på morgonen, eller ta en morgonpromenad innan arbetet. När man inte behöver lägga en timme + på att ta sig till jobbet. Och sen hem igen. Det blir långa dagar. Mindre tid med familjen.

Ett år kvar av AT. Om jag har otur, ett år kvar av pendling, sen sätter vi Hejdå Stockholm-planen i verket.

2 personer gillar det här inlägget.

Leave a Reply