Feed on
Posts
Comments

Jivan, tack!

Jag har tagit några sessioner hos Jivan Wells under sommaren, en vän till mig och en fantastisk terapeut/coach.  Under månaderna efter Peters stroke fick jag väldigt mycket ångest, och jag kände plötsligt att detta kan jag inte hantera ensam. Inte heller med Peters hjälp. Jag brukar kunna reda rätt bra i mina känslor och med hjälp av mina nära finna stöd för att kunna hitta fotfäste i tillvaron. Men nu gick det inte och jag kände starkt att jag behövde friska ögon som kunde se mig och vår situation utifrån. Och just då, när jag gick i de tankarna, såg Jivan mitt behov och erbjöd mig att få komma till henne för sessioner.

Det har varit magiskt. Jag har ju vetat sedan innan att Jivan är oerhört skicklig i det hon gör. Men jag är ändå helt förbluffad över vilken skillnad det gör i livet när en människa kan sätta fingret på ens ömma punkter på det sätt Jivan har gjort. Med oändlig ömhet och förståelse, och samtidigt fullständigt kompromisslös lyssnar hon och återkopplar sen med glasklar skärpa i analysen. Hittar den springande punkten gång på gång.

Att få betrakta sina reaktioner och beteendemönster (som vi väl nästan alltid bär med oss sen barnsben, på gott och ont) och se vad de tillför eller ställer till med i livet som det är nu, är så oerhört värdefullt.
Jag upplever en sådan befrielse i att få den här hjälpen. För det är som att dra ut trollen i ljuset och ta sig en ordentlig titt på dem. Och innan man har skärskådat sina problem är det ju i princip omöjligt att på allvar göra något åt dem. Att fly genom olika beteenden är bara att skjuta allt jobbigt framför sig, utan att ens må speciellt bra medans man gör det.

Alla mina problem är förstås inte lösta i och med dessa sessioner, men nu har jag fått hjälp att upptäcka och iaktta mina reaktionsmönster, och inse vilka av dessa som inte längre tjänar mig, utan istället ställer till det för mig. Det är helt ovärdeligt. Och sakta, sakta kan jag tänka om, tillåta mig själv att vila istället för att vara duktig.
För jag är ju en klassisk duktig flicka. Jag vet hur man presterar och får saker gjort. Det kan vara en positiv och stärkande kraft och jag kan känna en glad, stark energi i att få en massa saker gjorda, gärna härliga saker som ogräsrensning, syltkokning, kak- och brödbak. Men det kan också alltför lätt övergå i ett virvelvindande som mest av allt fungerar ångestdämpande.

Just nu vilar jag i att tillåta mig själv att inte behöva göra mer än det absolut nödvändiga. Jag jobbar, delar ansvar för Idun och hemmet med Peter, och därutöver gör jag bara, BARA det jag känner för. Detta innebär att jag får hindra mig själv flera gånger varenda dag, för  impulser poppar upp i huvudet gång efter gång. Det kanske allra svåraste är att stå emot impulsen att ”ställa upp” när människor ber mig om saker. Det kan vara trevliga saker, som att träffa vänner, bara det att jag är för trött och har för tajt schema för att ses just då. Behöver sova, samla energi och bara vara med familjen.
 Förr skulle jag ha stuvat om i schemat och sett till att ordna en träff. Nu förklarar jag läget och kan bara hoppas att den andra personen förstår. Och faktiskt, ligger det en lättnadskänsla i tanken att inte heller det är mitt ansvar, hur den andra personen tar det. Jag kan förklara hur det ser ut för mig, ta ansvar för mig själv, men där tar mitt ansvar slut.

Tänk att jag skulle bli 35 år innan jag på allvar börjar jobba med dessa tankar och reaktioner hos mig själv.. Bättre sent än aldrig.

Älskade Jivan, jag är så djupt tacksam för din hjälp och din kärlek i mitt liv.

Om du som läser känner att nu får det ta mej faan vara nog med stampande i samma gamla mönster och problem, kan du nå Jivan HÄR.
Jag tror att hon har utrymme i sitt schema att coacha ytterligare någon eller några personer under hösten.

7 personer gillar det här inlägget.

2 Responses to “Jivan, tack!”

  1. Jivan skriver:

    Finaste Eva

    Du delar så sårbart och öppet dina mörka sidor, här i detta inlägg, och i alla andra inlägg!
    En ynnest att få samarbeta på detta sätt med dig. Vackert att får se dig växa, snabbt ta till dig dina insikter och verkligen använda dina nya verktyg använda dem i din vardag.

    Kramar
    och snart ses vi som kompisar och plockar svamp!
    Jivan

    • eva skriver:

      Älskade Jivan.
      Svamp, mer än gärna. Jag bugar mig i tacksamhet för din hjälp och för vårt samarbete. Och för din skicklighet.

      Kärlek
      /Eva

Leave a Reply