Feed on
Posts
Comments

Heltidsjobb

Jag gillar mitt jobb. Jag har ett utvecklande arbete där jag lär mig nya saker varje dag.
Jag jobbar heltid, dvs ca 8 timmar per dag, med ett eller två extra jourpass per månad.

Det tror jag är en rätt genomsnittlig arbetsmängd.

Och ändå är jag så trött. Det är ett jävla gnäll på mig, och inte bara mig. Jag tror inte att jag är ensam om att känna att det är lite för mycket. Heltid med familj och en ambition att träna och ha en meningsfull fritid med familj och vänner innebär en kamp med klockan. Ofta är det sömnen som får stryka på foten när tiden inte riktigt räcker till. Vilket ju knappast hjälper den där tröttheten. Nu sedan jag kom hem från Gotland har jag varit ute och sprungit en enda gång, en lördag. Att ta sig ut på en runda efter jobbet känns OÖVERSTIGLIGT.
Jag tror som sagt inte att jag är ensam om att uppleva det såhär.
Men varför har vi det såhär då?

Vi lever i ett samhälle där åtta timmars arbetsdag är normen, och en rättighet dessutom. Ofta lång restid till och från jobbet på det. Men vill vi egentligen ha det så? Är det ens rimligt?
Jag längtar efter mer tid för familjen, vänner, egen tid. Tid att odla, läsa, bara vara.  Och jag tycker inte att det är varken egoistiskt eller självupptaget. Tvärtom tycker jag att det här samhället vi lever i har hamnat rätt snett i sin hunger efter ökad tillväxt, snabbare snurrande hjul och ideligen ökande prestationer.

Vi är som hjärntvättade att premiera prestation och upptagenhet. Mobilen ska helst pipa oavbrutet, kalendern fullbokad, barnen väluppfostade och vi själva lyckliga mitt i detta kaos, med en take away-latte i handen på väg till nästa aktivitet. Jag tror knappt att det är rimligt.

Jag är själv en fullblods-arbetsnarkoman. Och kanske på så sätt en del av problemet.

Men det börjar så sakteliga gå upp för mig, på grunden, i djupet, you name it – att prestationen (som jag tycker så mycket om, det är ju så HÄRLIGT att få riva av en massa projekt och känna att jäklar vad mycket jag har fått gjort idag!) inte är min vän, utan min drog.

Ännu ett skäl att bo vid havet. För att kunna tanka den fridfullhet som finns där, oavsett väder.

2 personer gillar det här inlägget.

2 Responses to “Heltidsjobb”

  1. Annelie skriver:

    Men så kloka ord! Skrev om samma sak för några dagar sedan och det känns verkligen som att vardagspusslet inte går att få ihop. Någon bit saknas alltid!

    • eva skriver:

      Visst känns det ofta helt hopplöst?
      Jag tror att problemet ligger i själva samhällsstrukturen, och våra egna duktighetskomplex. Vi ses som framgångsrika och kompetenta om vi har tusen järn i elden, oavsett hur vi mår av det.
      Men vi kan ofta omforma våra liv i större utsträckning än vi tror, det gäller bara att se bortom hur ”alla andra gör”.

      Tack för din kommentar. :)

Leave a Reply