Feed on
Posts
Comments

Ibland undrar jag, hur gammal är jag egentligen? 35 eller 75? Vad är en normal aktivitetsnivå, eller vad man rimligtvis orkar med under en helg? Hur mycket gör ni andra?

Det är en hel del som har ändrats i vår familj sedan Peters stroke i maj detta år. Jag tar på mig betydligt mindre duktighetsprojekt. Försöker sålla ut i mitt sinne vad jag verkligen vill och vad jag känner att jag borde. Sen slänger jag i görligaste mån mina borden och måsten över bord. Det är en mycket bra strategi. I alla fall känns det så. Och jag har hittills inte träffat någon som inte uppmuntrande dunkat mig i ryggen när jag berättat om denna omställning i mitt liv. Det borde betyda något, menar jag..

Så fritidsprojekten numera är betydligt mer lustbetonade. Jag gör sånt som gör mig glad, som gör Idun och Peter glad, sånt som ger energi. Och ändå, efter en sån helg kan jag känna mig helt slut. Knappt orka göra matlåda till arbetsdagen därpå, liksom.

Den här helgen har bestått av middag med några kollegor och tillika vänner på fredagen. God mat, vin och samtal om allt mellan himmel och jord. En sån där fredagskväll som man önskar att alla fredagskvällar vore som. Lördagen, hämta Idun hos farmor på morgonen, fika hos hennes gudmor, sen åkte vi hem till goda vänner som bor en bit bort, nästan i Nynäshamn. Även där god mat, barnen lekte, vi pratade. Övernattning. Vid lunchtid bar det av hemåt. Väl hemma ytterligare trevligt besök med fika och barnen lekte. Efter det attacksomnade jag och hade väl egentligen behövt något illegalt preparat för att vakna till ordentligt, men det fick duga med en kopp te och ett par knäckemackor.

Jag kanske helt enkelt behöver mer sömn och mer göra ingenting-tid? Så är det nog, tänker jag nu när jag läser min egen helg-redogörelse. Nu går jag och tar en vitamintablett, packar lunchlådan och lägger mig pronto.

1 person gillar det här inlägget.

2 Responses to “Orken, den förbannade bristen på”

  1. AnnaMaria skriver:

    När jag började komma tillbaka till ett socialt liv igen så blev jag ju helt slut, kommer du ihåg det. I början tog det ju all energi att bara vara hemma hos er. Jag började med att bara hos er en kväll / vecka, och sen var jag trött resten av veckan.

    Nu klarar jag mer än så och blir ju aldrig helt slut av att hänga mer er. (Om inte Idun är på hemskt humör.)

    Men jag måste tänka på att hålla tillbaka mig. Jag kan inte göra saker fre-lör-sön, jag blir för trött för det. Min kropp och mitt psyke behöver tid för återhämtning. För mig innebär det att sitta i soffan, kolla på serier, skriva berättelser, sticka, pula här hemma. Trots att jag anser mig vara rätt frisk numer så är detta något jag behöver, och jag tror att jag alltid kommer behöva det.

    Jag är en introvert personlighet, vilket innebär att jag ger energi när jag är med andra och behöver vara ensam för att fylla på förråden igen. Det är inget fel eller konstigt med det, det är bara så jag fungerar.

    Men jag tror att man måste börja lyssna på vad kroppen säger till en. Vi har båda yrken som kräver att vi ger energi och känslomässigt engagerar (professionellt dock) engagerar oss. Då måste vi hitta sätt för att fylla på vårt energiförråd igen. Särskilt när man jobbar dag/kväll i en salig röra och det här med nattsömm har en tendens att rubbas.

    Jag tänker också att vi är på väg in i en period med mindre sol-ljus. I lördags när vi var här satt vi bara inne, i var inte ute och fyllde på med d-vitamin. Jag tror att det också har betydelse, särskilt för dig som är känslig just för det.

    Ställ inte så höga krav. Känn efter och dra lärdomar efter det.
    Jag älskar dig!!!

    • eva skriver:

      Älskade Annamaria. Vilka kloka ord.
      Visst kommer jag ihåg hur slut du var efter varje arbetsdag, både när du växlade upp till halvtid och när du sen gick upp till 75%. Vi anpassar oss efter arbetsbördan och blir starkare och mer uthålliga.
      Och egentligen är det väl så att vi kan se oss som extroverta eller introverta, men egentligen är vi väl både och. Extroverta när vi fått vila och vara ensamma med våra tankar, närmast tvångsmässigt introverta när allt har blivit för mycket.
      Jag behöver också hålla mig själv tillbaka, det är alltför lätt att planera trevligheter, vilja göra det mesta av några lediga dagar. Men om de där lediga dagarna proppas fulla av aktiviteter kan de bli härliga på många sätt, men inte vilsamma.
      Att lära känna, hitta, och hålla kvar den balansen är inte lätt gjort.
      Men värt att sträva efter, tror jag.

      Lots of love.

Leave a Reply