Feed on
Posts
Comments

Kroppen, mammakroppen

Måste tipsa om denna ypperliga blogg som säkert en hel del av er redan känner till. Jag har kollat lite på den från och till, surfade in idag igen och känner att det är så viktigt att visa upp normalitet vad gäller just kvinnokroppar. Vi matas ständigt med retuscherade modellkroppar, orealistiskt smala och ”perfekta”. Alla påverkas vi, vare sig vi vill eller inte.

Bloggen Mammaformer är som ett besök i omklädningsrummet på simhallen, där smala och tjocka, korta eller långa, släta eller gropiga samsas om skåpen och utrymmet. På Mammaformer medföljer dessutom en personlig berättelse om kroppen på bilden.

För mig är det fortfarande en resa, och oftare än jag skulle vilja erkänna, en kamp för mig att odelat tycka om min kropp. Tanken ”fem kilo till så blir jag nöjd” dyker upp i huvudet som vore den automatiserad, närmast varje dag. Antagligen är den just det, automatiserad alltså. Och ändå tycker jag i grunden att jag har en stark och fin kropp. Men det sitter hårt, kommentarer från barndomen och min mammas ständiga nypande i magfettet och tjat om att hon måste sluta äta kakor och gå ner i vikt (ja fortfarande, hon är 73 år men självföraktet visar inga tendenser att minska med stigande ålder). Det här mönstret vill jag inte föra vidare till Idun. Jag amputerar hellre ena armen med en slö sax. På riktigt.

Så, efter lite melodramatik (dock ärligt menad), läs och berikas HÄR!

Annars då?
Både Peter och jag förkylda som aldrig förr. Snart en vecka har jag varit hemma från jobbet med feber, ohemula mängder snor, hosta och halsont. Jag som nästan aldrig brukar vara sjuk. Vi turas om att ta Idun till och från dagis (hon är tack och lov pigg som en lärka) och sover oss genom dagarna.

Urk och blä. Det här får gärna klinga av snart.

Leave a Reply