Feed on
Posts
Comments

Glasyrugnen

Förra veckan plockade jag till slut ur glasyrugnen, en hel vecka försenad av supertokförkylningen som däckade både Peter och mig.

En himla massa stjärnor och några större pjäser blev det. Glasyren blev mestadels jämn, blank och fin och jag är nöjd.

En kopp, en kruka eller två.. De små kannorna i bakgrunden har Peter gjort.

Jag är himla förtjust i de här stjärnorna och hjärtana. Världens vackraste julpynt. Gissa om jag kommer göra närmare hundratusen till nästa jul?

Det är alltid härligt att plocka ur en glasyurgn och få se slutresultatet. Men det är också ett avslut, och på något sätt behöver jag vänta in ett nytt inspirationsryck för att på nytt komma igång ordentligt med keramiken. Nu är jag sugen på att göra helt nya saker, testa nya tekniker.

Jag fick frågan om jag är stolt över det jag har skapat. Och det tycker jag väl inte att jag är.
Nöjd och glad att se slutresultatet, absolut, men inte så värst stolt. Jag undrar hur duktig jag behöver bli för att känna mig stolt över mina alster. Just nu känns det mest som om jag leker runt med leran, försöker och testar och ser vad som funkar.
Den dag jag kan sätta mig vid drejskivan med en klump lera, bestämma mig för en form och sen skapa precis den formen, då kommer jag känna mig stolt.
När jag nu plockar ur en ugn är jag glad över allt som blivit bra, men jag vill faktiskt bara spara det som blev PRECIS som jag ville. Resten skänker jag mer än gärna bort till den som vill ha det.

Leave a Reply