Feed on
Posts
Comments

Julefrid

Nu står julen för dörren och idag är sista förskole- och jobbdagen innan julefriden planeras sänka sig över hem och stuga.

Julstatus i vårt hem just nu: Julgranen håller på att ta ett långsamt farväl och vi håller andan i närheten av den i hopp om att den ska behålla de barr den har kvar över självaste julafton, för sen åker den ut (ja, jag veeet att man ska vattna den, men den svarar inte riktigt på den behandlingen).

Vissa krukväxter har också sagt tack och hejdå.

Julen är ju en riktig familjehögtid och som sådan även familjekonflikttid.
Efter lite dividerande och kompromissande kring vem som ska fira vilken dag var har min pappa mailledes tackat nej till att överhuvudtaget träffa oss i jul.

Jag är ledsen och känner skuld, trots att jag ju faktiskt vridit mig som en ål för att tillgodose allas önskemål kring de här självande decemberdagarna. Men nu låter jag min pappa stå för sina ord och få precis det han skriver att han bestämt sig för. En jul för sig själv. Vi är inte heller välkomna till hans födelsedag i mitten av januari. Jag försöker släppa och acceptera. Fokusera på mitt eget liv istället för det som inte går att förändra.

Peter, Idun och jag kommer för första gången fira jul tillsammans, bara vi. Vår lilla familj.

Jag önskar mig lugn och ro och en blommande amaryllis.

Juleljus, gröt och någon klapp. Iduns glittrande ögon när hon sliter upp omslagspapperet på julklapparna.

1 person gillar det här inlägget.

6 Responses to “Julefrid”

  1. Pappa Bosse skriver:

    Hej Eva,
    Om man vill berätta om något man varit med om, bör man väl säga som det är. Det var du och Peter som meddelade att Ellen och jag inte skulle få fira julafton hos er. Istället skulle vi få komma på jullunch. Som förra året. Då vi efter måltiden skulle mina och Ellens julklappar till Idun delas ut. Era julklappar till Idun skulle inte delas ut. Därefter fick Ellen och jag lämna er för att ni skulle fira er julafton. Ni har ju också meddelat att vi inte kan fira julafton med er kommande år.

    Att Ellen och jag vill fira med er är ju självklart. Att få fira tilsammans med alla familjemedlemmar är väl vad de flesta önskar sig. Vad Idun önskar är det ingen som frågar om. Hon vill kanske fira med såväl föräldrar som med far och morföräldrar.
    Trots allt önskar vi god jul från
    Ellen och Bosse

    • eva skriver:

      Fast det du skriver här stämmer ju inte heller. Vi har inte sagt att vi inte vill fira julafton med er kommande år. Hur den missuppfattningen uppkommit förstår jag inte.
      I själva verket har vi ju lagt fram flera förslag på hur vi kan fira jul tillsammans, och jag önskar mig också en storfamiljsjul, både för egen del och för Iduns. Denna jul blev det inte så, och jag är ledsen att detta har blivit så infekterat som det har blivit.

  2. Pappa Boppe skriver:

    No comments, Jag ser inte mitt svar offentligt på Fru Rinblads hemsida ? Varför,
    Ingen skall få se det ? Du vill inte visa min sida av vad som hänt ?
    Censur eller dubbelmoral ?
    Det var OK att offentligt visa vad du ville att ditt enturage skulle se, om hur hemsk jag är, men mitt svar skall inte visas på hemsidan. Det här svaret skall väl inte heller få visas ?

    Happy hemsida

    Bosse

    • eva skriver:

      Jag har ingen önskan att visa någon hur ”hemsk” du är.
      Men jag tycker inte heller att kommentarsfältet på min blogg är det rätta stället att diskutera det här.

  3. Jivan skriver:

    Gud ge mig SINNESRO att
    ACCEPTERA det jag inte kan förändra
    FÖRÄNDRA det jag kan &
    FÖRSTÅND att inse skillnaden

    Önskar er fina familj en underbar fortsättning och ett magiskt nytt år i fridens tecken…

    Kärlekskramar
    Jivan

  4. Jivan skriver:

    Pappa Bosse

    Jag har förstått att du är Evas far…

    Om jag var hennes far skulle jag vara så stolt att jag nästan sprack mitt itu!
    Att dela med sig av så sårbara och utlämnande saker, som berör så djupt, är en synnerligen svår konst. Och Eva gjorde detta med största integritet. Som läsare upplever jag inte att hon gör annat är delar sin vånda och sin sårbarhet och samtidigt lyckas hon undvika hänga ut någon – varken dig eller sig själv…

    Kanske är det dags att läsa inlägget igen – nu efter några dagar?
    Läsa – på riktigt.
    Läsa och känna hennes kärlek till dig och alla i hennes familj.
    Läsa och känna hur hon våndas över att skapa julefrid och samtidigt vara alla till lags.
    Ett omöjligt konststycke – uppenbarligen.

    Kan du som far låta ditt hjärta öppnas för din dotter? Som så uppenbarligen älskar dig? Kan du som far låta dig bli älskad av din dotter? Kan du som far vara stolt över din dotter – över att hon vuxit upp till en vacker och klok kvinna?

    Kan du det?
    Jag hoppas det!

    Varma hälsningar
    Jivan

Leave a Reply