Feed on
Posts
Comments

Vinterglad

Jo, det är ju så. Snart är hela december och därmed detta år till ända, och vinterdepressionen har inte visat sitt fula tryne en enda gång hittills.  Jag har parallellt med den antidepressiva medicineringen tagit tillskott av d-vitamin och denna kombo verkar ju få mig att fungera normalt på vintern.
Jag vet att gatloppet inte är avslutat ännu, risken inte över, men jag är ändå SÅ LÄTTAD över att det hittills fungerat så bra.

Med detta sagt ska jag inte försöka påskina att hösten har varit fri från ångest. Det har funnits en hel del skäl att grubbla över framtid och nutid.
Jag menar, Peter fick en stroke i våras. En STROKE. Insikten sjunker sakta in. För oss båda.
Jag fick cellförändringar, som förhoppningsvis är borta nu.
Jag har till och från en riktigt komplicerad relation med mina föräldrar.
Och jag har insett att jag är mer störd i min relation till mat (ätstörd heter det, jag veeeet! Men jag vill inte ha den etiketten, jag vill inte vara det!) än jag tidigare velat inse. Det sitter djupt och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig bort från det. Mer om det en annan gång.

Det jag vill komma fram till är att den ångest som kan uppstå av olika orsaker i livet skiljer sig så tydligt från vinterdepressionens förlamande grepp, och det greppet har jag sluppit denna vinter. Jag är så tacksam för det.

1 person gillar det här inlägget.

One Response to “Vinterglad”

  1. Jivan skriver:

    Det finns mer ödmjuk och vacker hjälp – för alla olika medberoenden och beroenden – än jag någonsin anat…
    Det enda kriteriet för att bli frisk är att införskaffa sig sjukdomsinsikt, dvs benämna odjuret för vad det är…
    Troll spricker i solsken – på riktigt!
    eller
    Sjukdomstillstånd läks i medvetenhetens ljus – alltid!

    Lycka till älskade vän och syster på livets resa
    Jivan

Leave a Reply