Feed on
Posts
Comments

Längtan

Den senaste tiden upplever jag att det är nästan outhärdligt att jobba heltid. Och ändå trivs jag alldeles utomordentligt på den psykiatriska klinik där jag är just nu.

Men jag längtar, varenda minut nästan, efter Idun.
Hennes små armar runt min hals när jag hämtar henne på dagis, tyngden av hennes lilla kropp i mitt knä när vi tittar på  ”JordgubbsLisa”,  hennes svar på frågan: ”Vad vill du göra idag?” – ”Jag vill bara vara hemma och mysa med dig, mamma!”.
Jag har ett akut Idun-sug som är större nu än vad jag någonsin upplevde att det var när hon var mindre. Eller har jag glömt, bara?

Jag tar varje tillfälle att sluta några minuter tidigare för att få komma hem och mysa med min lilla kanin. Idag ska jag hämta henne på dagis, och vetskapen om det är guldkanten på min dag.

3 personer gillar det här inlägget.

Leave a Reply