Feed on
Posts
Comments

Far out? Walk with me.

Håll i er, eller växla över till nån modeblogg om det blir obehagligt djupt, för nu vill jag dela med mig av senaste nytt från mitt inre.

Den senaste tiden har varit en tid av sökande och reflekterande på ett djupare plan och det är med känslan hos den som bestiger ett berg och för varje litet steg ser en allt vidare utsikt breda ut sig mot horisonten, som jag ändrat fokus inåt och njuter av varje steg på den här resan som kallas livet.
Det är väl fullt naturligt och av nöden krävt att man blir en hyfsat praktiskt orienterad människa under småbarnsåren, men jag har saknat min andliga sida under en tid. Inte riktigt orkat ta tag i ”det där”.

Men nu plötsligt.
Jag beslutade mig för att börja meditera, och det är kanske där avstampet ligger, även om jag glömmer bort min meditationsstund lika ofta som jag faktiskt kommer ihåg att avsätta tid för den, och även om tankarna än så länge far runt som ystra vårkalvar som jag gång på gång får valla in i fållan under de tio korta minuter jag sitter med mig själv.

Jaha, så vad har jag kommit fram till då?

Jag vill införliva mer tacksamhet, och mer helighet i mitt liv. Flummigt? Jag har bara börjat.

Livet är ett underverk, från minsta grässtrå till den samlade heligheten hos vartenda nyfött barn under historiens gång. Jag vill leva mer i den tacksamheten, vördnaden för det mirakel som livet, i stort och smått faktiskt är. Jag vill vara närvarande. Njuta av maten jag äter, känna tacksamhet över det som ges.
Vi skapar ingenting själva, även om vi lagar vår egen mat av egenodlade grönsaker. Allt ges oss från jorden, solen, ja universum om du så vill. Kosmisk kärlek, och vi borde åtminstone vara tacksamma, om inte annat så för att däri ligger nyckeln till vår egen lycka.
För jag tror inte längre på att skjuta upp lyckan tills vi har sådär mycket pengar som vi vill ha, eller har gått ner de där tio kilona så att alla kan tända på oss. Att skjuta upp lyckan och njutandet, är att för evigt förvägra oss detta, för vi blir aldrig klara. Och dessutom är det att ta allt det som ges oss för givet. Utan vördnad. Utan tacksamhet. What you give is what you get.

Mindfulness, kanske du säger nu. Det är ju mindfulness du pratar om. Jo, men lite mer än det.
Att vara närvarande och tacksam, för maten jag äter, blomman i fönstret, kvällsrodnaden på himmelen och knoppen på kvisten. Jag vill fokusera på allt det vackra som omger oss och ta mig tid att uppleva det. Givetvis kommer jag misslyckas ungefär 98% av min vakna tid, i alla fall till en början, men det är inte poängen. Poängen är strävan i sig.

Nästa punkt: Helighet.
Vi lever i en profan värld, och jag tar ingen del i organiserad religion. Har aldrig gjort och kommer nog aldrig göra. Vilket leder till en vardag utan vidare mycket ritualer, utan vidare mycket utrymme för begreppet helighet. Helighet liksom, det ordet väcker väl numera snarast en bild av ett allt för angeläget Jehovas Vittne utanför din dörr. Lite löjeväckande sådär.
Men vissa saker är heliga för mig, och säkert för många fler. Livet, kärleken, barns skratt, tillit, sex med någon man älskar. Listan är individuell givetvis, och kan göras oändligt lång.
Och i ritualer finns inbyggt en påminnelse om heligheten, och vördnaden inför denna. Nu menar jag inte nödvändigtvis bombastiskt högtidliga ritualer med rökelse och långa haranger på latin, utan hellre enkla vardagsritualer. Teceremonin kan få stå som ett exempel, där en så enkel och vardaglig syssla som tillredandet och drickandet av te görs till en konstform och en meditation. Vilken visdom det ligger i detta.
Jag kommer inte att genomföra regelrätta teceremonier flera gånger om dagen, men jag hoppas kunna skapa mina egna vardagsritualer som påminner och hjälper mig att stanna upp och fokusera på tacksamhet och vördnad. Vi har alla så mycket att vara tacksamma för, om vi bara lyfter blicken och ser oss om i våra liv.

Sådär ja, har jag blivit din nya guru nu? Nähä, inte? Det gör inget, jag är i alla fall min egen.

2 personer gillar det här inlägget.

One Response to “Far out? Walk with me.”

  1. Lisa skriver:

    Eva,
    du är välsignad på djupa plan. Läser just nu parallellt brasilianska Paulo Cohelo och indiska Amartya Sen. Inom ett halvt dygn har en tolk på transibiriska järnvägen i Cohelos värld använt just betydelsen och den enkla skönheten i exemplet japanska tecermonier, samtidigt som Sen i sitt kapitel om ‘lives, freedoms and capabilities’ i sin ‘idea of justice’ , i en parantes, resonerar ”…good living (that is, living in a way that she has reason to celebrate)”.

    Du hittar den ena nyckeln efter den ena Eva, och ingen tvivel råder om det rätta i att du medvetet inför mer tacksamhet och helighet i ditt liv, du som redan strålar av dessa påbörjade och livslånga processer.

    Längtar till nästa delad stund,
    lisa

Leave a Reply