Feed on
Posts
Comments

HUSET! VÅRT HUS!

Vi har köpt hus. Jag kan inte fatta det.

JAG - KAN - INTE - FATTA - DET.

Ett hus på Gotland. Ett kalkstenshus från år 1900. Sammanbyggt och ombyggt. Jag älskar det redan av hela mitt hjärta.

Vår plats på jorden.

 Det är så att jag knappt kan tro att det får gå såhär bra. Men fy vilken mental terror det är att buda på ett hus. Det vill jag ta mej faan aldrig mer gå igenom. Här vill jag bo tills jag dör.

Grinden. Jo jag veeet, att det är så pittoreskt så man kan dö.
Besiktningen visar säkert nån gigantisk vattenskada eller annat som kostar multum att åtgärda och kan väga upp all idyll (man får inte vara FÖR lycklig, tänker den lilla lutheranska djävulen på min axel, men tyst nu för faaan!).

Trädgården. Här ska jag gräva i jorden tills jag får nog. Tveksamt om det någonsin kommer hända. Får ni inte tag i mig framöver ligger jag med näsan i jorden och rumpan i vädret. Kom och hälsa på vettja!

Den där husväggen ska jag måla i höst. Jomensåatteh..

Jag vill flytta in nu. Snoka runt i varje buske och snår och sätta frön och plantera mina pioner.

Sätta upp en hängmatta mellan träden och titta på himmelen. Fika i trädgården.

Herregud! FIKA I TRÄDGÅRDEN! VI KOMMER KUNNA FIKA I TRÄDGÅRDEN! Nu smälte min hjärna precis och jag måste sätta mig ner och djupandas en stund.

1 person gillar det här inlägget.

2 Responses to “HUSET! VÅRT HUS!”

  1. frida skriver:

    Ojoj vad underbart! Det kommer att bli ljuvligt det där. Jag tror att ni kommer att älska livet på Gotland – det verkar vara ert rätta element. Jag tyckte att de första åren var tuffast med längtan efter vänner och spontana öl på stan och en massa annat men tillslut vänjer man sig – skaffar goa nya lantisvänner och drar ner på tempot som liksom sitter inbyggt i stadskroppen rätt länge (iallafall på mig..). Efter åtta år här kan jag fortfarande känna mig larvigt glad och lycklig över att jag äger mark som jag kan gräva ett hål i om jag vill, plocka en massa frukt från träden och gå rakt ut i skogen från mitt hus. Jag känner mig trots alla måsten – som hus, verkstad och trädgård kräver – helt overkligt fri. Ni gör så rätt eftersom ni verkligen vill. Det kommer bli topp! Och kanske lite jobbigt ibland men mest topp! Lycka till med allt, kram!

    • eva skriver:

      Ja det är helt otroligt. Jag kan inte fatta att vi faktiskt gör detta nu. Bära eller brista liksom.
      Mestadels är jag euforisk över att vi faktiskt, om bara två veckor, kommer bo på Gotland, dit vi har längtat så många år. I vårt eget hus, närmare naturen, havet.. Ibland får jag ett litet oros-stick över precis det du beskriver, att vi faktiskt lämnar våra vänner, och även familjen kvar på fastlandet. Ölen på stan kan jag lika gärna ta i Visby som i Stockholm, mycket hellre faktiskt, men vännerna, just där kanske skon kommer klämma en aning.
      Men vi får se.
      Nu gör vi detta, och vänner och familj kan vi hålla kontakt med både med hjälp av all teknik som finns nu och dessutom åka över pölen. Vi flyttar ju faktiskt inte till världs ände. =)
      Stort tack för pepp och kramar!

Leave a Reply