Feed on
Posts
Comments

Fattar inte, fortfarande

 

Jag kan verkligen inte fatta, att vi kommer få bo i det här huset.

Jag menar, i Stockholm skulle vi eventuellt kunna köpa lite större lägenhet, men hus inom rimligt avstånd till arbete i stan, nej de summorna varken kan eller vill vi betala.
Och nära havet. Nej, det är ofattbart. Och jag undrar hur länge jag kommer att uppleva det som overkligt, när vi verkligen bor där alltså. Eller om man vänjer sig vid att bo på sin drömplats.

Sen funderar jag lite på hur tröttsamt det är för min omgivning att höra på mina euforiska litanior om egen trädgård och hus nära havet och ett liv i ett lugnare tempo. Jag menar, det måste väl finnas en gräns för hur jävla självgod och uppfylld av sin egen lycka man får vara, eller?
Eller kanske är det tvärtom, att alltför få gör verklighet av sina innersta livsdrömmar, och att jag därför är rädd att min egen lycka kan bli närmast provocerande för de runt omkring. Det är alltför lätt och tryggt att lunka på i upptrampade hjulspår. Man vet vad man har osv..

Men nu gör vi det här. Det får bära eller brista. Helst bära. Och jävlar vad ångestfylld och orolig jag har varit. Så vansinnigt rädd att vi inte skulle kunna ro detta i land. Alla lösa trådar som måste knytas ihop till ett fungerande nät, senast september. Men det verkar gå. Steg för steg har allt fallit på plats och nu gör vi det här.

Vi flyttar till det här vackra huset, som kostar som en medelstor tvåa i en av Stockholms förorter. För det får vi ett stort, vackert, gammalt hus, två gäststugor och en fantastisk trädgård. Nära havet, med utrymme för mig att utveckla mitt lerskapande och för Peter attt snickra, skriva ut i 3D, eller vad han vill. För Idun att leka, att vara i naturen, vid havet, plocka stenar på stranden och bara vara.

Åh, det låter som skryt. Jag hör ju det. Men det är verkligen inte det. Det är lycka. Och tacksamhet.

Jag kan inte fatta. Det är väl det som är temat här,  jag vill aldrig någonsin ta detta för givet.

3 personer gillar det här inlägget.

2 Responses to “Fattar inte, fortfarande”

  1. H-dawg skriver:

    Min kära vän. Du är helt underbart jävla välkommen att våga visa och skryta om dina drömmar. Fram tills jag läste detta har jag alltid hyllat min sunda ”självförnekande realism”. Jag vet.

    Stor kram

    • eva skriver:

      H-dawg, Darling!

      Tack. Och right back at ya! Vi ska skryta och inspirera, med våra livsdrömmar, vilt spretande åt alla håll.

      I love you.

Leave a Reply