Feed on
Posts
Comments

Jomensåatteh..

Det börjar landa i mig nu.
Att vi faktiskt är på väg. Om precis två veckor flyttar vi till Gotland. Det här som vi har snackat om i flera år.
Jag tror nog de flesta av våra vänner blivit invaggade i en känsla av att vi snackar och snackar om de där Gotlandsplanerna men undrar om det nån gång blir av på riktigt, liksom?

Jomen det blir ju det. Nu är det på riktigt, och även om vi inte flyttar så himla långt, så kommer vi få en ny vardag där. En ny plats att bo, nya grannar, nytt jobb, ny förskola, nya människor att lära känna, nya vanor.

De senaste veckorna har jag kastats hit och dit i mina känslor.

Först EUFORIN: Jag kan inte FATTA att jag får bo i det där huset! Med en jättestor trädgård med rosor och träd och jag vet inte allt, där jag får ODLA hej vilt! OCh havet! Och jobbet, och.. och..

Sen oron: men fan, är det så klokt att flytta ifrån allt? Vänner, familj, nu har vi ingen som kan ta hand om Idun en kväll så Peter och jag får en egen kväll då och då.. Och kommer vi lära känna nya människor där eller blir vi 08:orna för alltid liksom? Och Idun ska byta dagis, tänk om hon saknar sina gamla kompisar jättemycket, och farmor? Det kanske inte var helt genomtänkt det här..

Men nu börjar jag landa i ett något nyktrare mellanläge (missförstå mig rätt, jag kommer få flera euforiska och oroliga utbrott framöver också) där jag ser att vi faktiskt gör detta stora, vi följer vår dröm. Och det kommer bli underbart. Och det kommer bli bakslag. Vi kommer att svära och gråta ibland och undra vad vi har gett oss in på, men också sitta med en kopp kaffe under valnötsträdet och känna frid i våra hjärtan. Vandra längs havet när solen går ner och känna, att det är ju HÄR vi vill vara.

3 Responses to “Jomensåatteh..”

  1. Peter skriver:

    Ja, alla ställen har sina för- & nackdelar. Det är viktigt att tänka på det när vi är där, för människan har en vana att alltid bara se det nya negativa. Trots det tror jag det positiva kommer överväga. ;) Särskilt med DET huset.

  2. Lisa skriver:

    Jag får en ordorgasm varje gång du skriver valnötsträd. Fatta att ett valnötsträd blir en del av er vardag, med kaffe och kardemumma. Snälla ta mig med till ert valnötsträd, att sitta, vila och andas varje gång eller åtminstonde då och då när ni sitter där och njuter lugn, vare sig det är med skratt eller tårar. Älskade vän. Det här är det bästa. Drömmen. Valnötsträdet. Du. Ditt språk. Din familj. Livet.

    • eva skriver:

      Lisa, Darling.
      Du med dina ord, en välsignad närvaro och utbyte av tankar. Låt aldrig detta flöde avstanna.
      När du kommer till oss ska vi vila under valnötsträdet, kanske bryta några valnötter i vår frukostyoghurt.

      <3

Leave a Reply