Feed on
Posts
Comments

Där himlen bor

där bor jag nu.

Igår när jag körde hem från jobbet visade himlen upp sin mest dramatiska sida. Molnen glödde, genomlysta av solljus.

Solen tittade fram en sista gång över horisonten innan den sänkte sig ner för dagen.

Och precis innan jag kom hem blev hela himlen lilaröd, flammande. Som en gigantisk skogsbrand bortom horisonten.

Himlen bor här. Så har jag alltid känt om Gotland. Kanske den enskilda sak som allra starkast drar mig hit. Här finns en omedelbar relation mellan himmel och hav, himlen som en enorm kupol över våra huvuden, som vi missar när vi går mellan husen.

Jag behöver himlen. På ett intensivt, fysiskt sätt behöver jag stå under den där kupolen. När jag gör det öppnar bröstkorgen upp och det blir lättare att andas. Jag fylls av en glädje som jag inte kan förklara.

Här bor himlen, och jag med.

3 personer gillar det här inlägget.

One Response to “Där himlen bor”

  1. Jivan skriver:

    Finaste Eva
    Så vackert du beskriver
    Så poetiskt trots att du inte skriver poesi, i egentlig mening
    Men du förmedlar poesins väsen
    Och det är det som räknas

Leave a Reply