Feed on
Posts
Comments

Tyst höst

Jag blir tyst på hösten.

Det blir tomt i mitt huvud och jag blir tyst, utåt.
Jag har märkt detta, återkommande varje höst. Denna blogg är nog det som gjort det tydligt för mig. Att tankarna stillnar på hösten. Jag vet inte om det behöver innebära något negativt, om det hör ihop med mina återkommande vinterdepressioner.
Kanske är det bara en naturlig cykel i mig.

Numera fruktar jag inte vintrarna som förut, nu har jag medicin att ta till och sen ett par månader bor jag på en så slående vacker plats att jag tror mig kunna hämta mycket kraft och återhämtning bara ur marken jag går på, havet mot stranden och kanske framförallt himlen, HIMLEN som är evigt närvarande här, endast ett ögonkast bort i varje stund.

2 personer gillar det här inlägget.

Leave a Reply