Feed on
Posts
Comments

Nu efter mitt storslagna beslut att inte handla ”ful-kläder” längre, vore det ju piffigt att kunna lägga upp lite fina bilder på ekologiska, nyinköpta kläder.
Det går dock rakt inte, eftersom jag inte har råd att köpa ens ett par strumpor just nu. De som känner mig vet dessutom att risken att detta ska bli en modeblogg är mindre än uppskattningsvis 11%.
Såå.. Jag inväntar lön och gräver djupare i garderoben hemma. Och det går rätt bra det med.  Provade igår en ekologisk (jo faktiskt!) tunika jag köpte när jag var gravid med Idun, och se där, den fungerar utan mage också! Nej, det blir ingen bild. Sorry.

Men det här var egentligen ett sidospår. Jag tänkte ju fundera lite kring balans.
Ni vet, sömn, mat, träning, sociala evenemang. Den där berömda balansen som alla eftersträvar. Eller är det livspusslet?

Sen vi flyttade till ön har vardagen blivit enklare på något sätt. I grund och botten beror det nog till stor del på att vi inte har så många sociala kontakter här. Nu börjar vi lära känna lite folk, men i grund och botten består vardagen av arbete, familj och hem. Och det är inte fy skam, tempomässigt sett. Dra bort lite pendlarhets och nedkissad betong och lägg till havsutsikt och natur så långt ögat kan nå, och där har ni min vardag.
Sen den här veckan också med yoga.

Jag tvivlar inte på att jag har en förmåga att fylla upp dagarna med projekt och aktiviteter, men en flytt blir ändå en välgörande omstart på området. Jag känner att det är lättare att prioritera det som är viktigast för mig, och filtrera bort andra ”borden och måsten”.
Därmed har jag lagt mer och mer tid på träningen. Jag började i höstas med ett par lunchträningar i veckan med en kollega, strax innan jul ökade jag på med fler pass och nu tränar jag 3-4 ggr per vecka, styrketräning och olika sorters pass och från nästa vecka blir det ett yogapass också.
Det är en underbar känsla, att se fram emot träningen. Att ha tagit mig över det initiala motståndet. Det var faktiskt flera år sen jag upplevde ett sånt här flow med träningen.

Gött.

Det är framsteg, må jag säga.  Och inte krånglar jag med maten heller. Även det flera år sen. Kanske ett ännu större framsteg.

Och här bor vi. Med snö och allt. Gud så jag längtar till våren.

Leave a Reply