Feed on
Posts
Comments

De där dagarna

Ni vet de där dagarna när livet liksom stannar lite och man skulle önska att det VERKLIGEN GJORDE det också. Så man fick stanna hemma under täcket med sin ångest och sin kopp varma choklad?
Men det gör ju inte det. Stannar alltså. Man får åka till jobbet med sin ångest och sin ledsenhet och jobba på, som vanligt.

Kanske är det ett bra tecken på vuxenhet att jag ändå åker till jobbet och dricker mitt kaffe och tränar på lunchen,  för att jag vet att jag mår bättre av att behålla rutinerna, även när allt annat än fluffigt täcke och varm choklad tar emot?

Leave a Reply