Feed on
Posts
Comments

Livet på landet

Nu är det barmark. I trädgården blommar snödroppar och vintergäck och något som jag misstänker kommer bli tulpaner sticker upp sina gröna strutar här och där.

Sötnosar, vad skulle jag göra utan er?

Halva trädgården, ungefär.

Gräsmattan är klafsigt blöt och jag kan så klart knappt vänta tills jag får i ordning ett trädgårdsland.

Jag åkte förbi den närmaste bondgården och frågade om hjälp med att plöja upp ett stycke gräsmatta. När Mats, som han heter, vår bondegranne väl fattade precis hur stort trädgårdsland vi har tänkt oss, var det inga problem alls. ”Sätt upp några pinnar så jag ser vart ni vill ha plöjt så kör jag ett par vändor med plogen när marken har torkat upp.”

Under tiden sår jag frön. Ser det lagom mycket ut? Det är bara för att jag knappt har börjat ännu..

Nu har vi en ledig vecka såhär i första vårmånaden, och vi tänkte hinna med sånt som att packa upp de sista flyttlådorna (det är ju ändå inte fler än typ 30 kvar..), laga trappan, tvätta fönstrena, röja upp i trädgården, sy om kläder, baka bröd osv. Låter vilsamt, eller hur? Tänk ändå att jag känner en sån ömhet för det här huset. Jag har ju inte direkt varit den som har snickrat frivilligt tidigare..


Men lite sånt här ska vi nog hinna med också..

I övrigt då? Lever vi lyckliga forever after i vårt drömslott?

Tja, vi kämpar på med löjligt väl tilltagna elfakturor, i nuläget glada när månaden går på ett ut. Jag kämpar på med maten, kroppen, självbilden. Den där smått olösliga gåtan, men det går sakta framåt. Idun vill oftast inte gå till dagis, men leker glatt när vi hämtar henne.
Livet är precis lika komplicerat som innan vi flyttade, men ändå inte.
Sig själv kan man ju inte flytta ifrån, och det var ju inte heller meningen.

Idag har vi bott på ön i precis ett halvår. Jag känner fortfarande att jag behöver nypa mig i armen då och då för att fatta att vi verkligen bor här, med havet, himlen, naturen.

1 person gillar det här inlägget.

Leave a Reply