Feed on
Posts
Comments

Min edge

Peter och jag pratade i soffan igår kväll, om vad som egentligen definierar oss som personer. Vem blev jag, liksom?

Jag tänkte genast tillbaka på tonåren, högstadiet, minns det som en jobbig tid, när de flesta säkert kände en press att hitta ”sin” grej. Vissa gillade hårdrock, jag lutade mer åt punken, vissa var ”coola”, andra inte. Det var viktigare då än någonsin att definiera sig själv. Jag minns att jag kände mig pressad, ville gärna hitta eller komma på det som skulle göra mig speciell. Samtidigt beundrade jag de som verkade stå höjda över denna ängsliga jakt efter att sticka ut. Som bara var sig själva. Avslappnade och stadiga i sin självbild.

Sen har åren gått och jag upplever väl inte att jag någonsin hittat min egen stil eller attityd. Däremot har det blivit mindre ängsligt på den punkten. Jag är den jag är och bekymrar mig numera inte det minsta om huruvida folk kommer gilla det eller inte. Det är vansinnigt skönt.
Men då protesterade Peter genast och menade att ”du har ju en solklar edge, älskling!”

- Du är en eko-nazi, en renlevnadsnörd.

Ah. Ord som både smickrar mig och svider lite lätt. Men han har rätt. Det är nog det som är min edge. Utan att jag har tänkt på det har jag rört mig längre in i det som känns mest naturligt av allt för mig. Detta att leva i så stor samklang som möjligt med jorden, med naturen. Minimera mitt ekologiska fotavtryck, med koldioxidskuld och långlivade kemikalier och allt vad det innebär.
Jag tuggar mig igenom och erövrar bit för bit mitt liv som eko-nazi. Sorterar sopor och odlar och köper ekologiska, fairtrademärkta kläder. Det ger mig en kick och en liten glädjeskjuts för varje bit av mitt liv där jag kan göra avtrycket mindre märkbart. Jag vet alltför väl att jag aldrig kommer hamna på plus, gentemot naturen. Som människa levande i västvärlden, van vid moderniteter som bil och varmvatten, effektiva kemikalier att tvätta håret med och jag vet inte allt, är det knappast möjligt för mig att hamna på plus/minus/noll, men jag strävar ditåt och det får vara gott nog.

Om det fortfarande finns någon som ramlar in på den här bloggen, kan du inte berätta, vem blev du? Vad är din edge? Jag vill hemskt gärna veta.

3 personer gillar det här inlägget.

2 Responses to “Min edge”

  1. jivan skriver:

    vackra du
    tack för dina tankar
    jag ramlade just in här och inser att jag saknat din blog… :-)
    vem blev jag? vet ej… jag är I en ny fas av omdaning och lör mig om mig – på nytt – igen…
    men kan kanske skriva under på eko-nasse…
    moder-jord-älskare
    människovänlig
    kattgalen
    stengalen
    mjuk
    kvinna
    ödmjuk
    energirik
    kreativ
    idéspruta
    sensitive
    intuitive
    hjärtlig

    tack för att du frågar

    • eva skriver:

      Älskade Jivan. Du är allt du skriver och mer därtill.
      Intensiv eldmänniska
      Danserska
      Gråterska
      Nattgalen
      Tunnskalig
      Varm
      Naket ärlig.

      Bara några ord som kommer upp i mig när jag tänker på dig..

Leave a Reply