Feed on
Posts
Comments

Tillbaka.

Jag är tillbaka. På många sätt.

Har inte orkat den senaste tiden, att vara mer än det jag absolut måste för att få vardagen att fungera.
Jag själv, i vintertungt, om än inte allra värsta vinterhumöret med människor omkring mig som säger saker som: ”Alltså, vart jag vänder mig så är det svart, helt svart.”
En annan vän har ställts inför ultimatum från socialen att sälja sin lägenhet, sin enda trygghet, inom tre månader och acceptera lägenhetshotell (= hemlöshet)  som ersättning för att överhuvudtaget få finnas kvar i systemet. Jag ska inte gå in på den situationen i detalj, men det har berört mig, direkt in på skinnet. Jag har haft svårt att slita tankarna från de vänner som mår så dåligt över olika situationer i sitt liv att de inte vet vart de ska vända sig, att jag har haft svårt att vara närvarande i mitt eget.  Inte en givande situation för någon.

Att Sverige numera är ett så kallt land att pengar får gå före mental hälsa, ja liv och lem faktiskt, gör mig mörkrädd.
Att Sverige, som resten av västvärlden formas till att bli ett samhälle där vinsten i reda pengar är det enda värde, det enda som i slutändan räknas, det får mig att vilja ställa mig utanför, kasta min utbildning i sjön och bli självförsörjande på grönsaker, bär och frukt. Leva utanför ett system som inte bryr sig om människor. Och tanken att en stor del av de som läser meningarna ovan förundrat tänker ”men vad ska räknas om inte pengar?” är väl det som gör mig allra mest sorgsen. Att vi alla formas av vår samtid, det onormala blir normalt och vi följer alla med i tiden, vare sig vi vill eller inte.
Men det är faktiskt så, att för bara hundra år sedan, inte länge alls faktiskt, skulle de värderingar som nu vägleder och styr hela vårt samhälle ha ansetts som småaktiga, ovärdiga, skämmiga, ja rent av fula. Att enbart se till sitt eget bästa, roffa åt sig och sen skryta om det, sågs som en brist i personligheten, något man behövde arbeta på under livets gång. Nu är det en inställning som såväl enskilda personer som företag och ännu större sammanhang öppet hänger sig åt. För så länge det man gör går med vinst, och konsumtionen spiralar evigt uppåt, uppåt, så är allt bra.
Vinst är inte i sig en dålig sak, men när människor kommer i kläm, riktigt i kläm på grund av ekonomiska hänsyn då borde situationen påkalla hänsyn och eftertanke, inte blind lydnad till regler som krossar människor.

Well, jag inledde med att skriva att jag är tillbaka. Det är jag. Nätt och jämt. Och jag gör mitt bästa för att hålla huvudet ovan vattenytan med ljusterapilampan.

Idag har varit en av de bra dagarna. En fantastisk dag faktiskt.

En god vän har varit här med mig och Idun (Peter har pluggat, är någon förvånad?) och vi har varit på lokala loppiset, där hon fyndade en oerhört vacker gammal amerika-koffert. Resten av dagen har vi julbakat, lussebullar, vörtbröd, apelsinchokladtryfflar och pepparkaksdeg (när vi hade kommit så långt att det var dags att baka ut pepparkakorna hade energin för länge sedan trutit och vi beställde hem pizza istället). Vi kokade läkesalva också, årets batch, så nu är det bara att komma och hämta.
En riktigt underbar dag var det. Kanske tar jag ett par bilder av härligheterna och lägger upp imorgon.

Puss på er alla.

1 person gillar det här inlägget.

5 Responses to “Tillbaka.”

  1. Katarina skriver:

    Ja visst blir man trött…när systemet mer stjälper än hjälper, tänker på vännen som måste lämna hemmet för att få hjälp. Blir ju bara värre, skulle det bli lättare att komma ur behovet av försörjningshjälp utan hem? hur ska personen lyckas få ett nytt hem, när det är tid för det igen, inte heller det lättaste… Man hör ju ofta om moment 22 med ”ingen lägenhet – inget jobb och tvärtom”….suck…

    • eva skriver:

      Ja det är en galen värld, ett galet system. Förhoppningsvis går just den här situationen att lösa utan att bostaden går förlorad. Tack vare ett tätt nätverk av vänner och stöttande människor runt omkring. Men många far väldigt illa, tyvärr just de som är ensamma och svaga och bäst skulle behöva hjälp från ”systemet”.

      Tänkte på er när vi bakade i helgen. Du och Martin är liksom intimt förknippade med bakning för mig.. =) Hoppas vi kan ses snart.

  2. Jivan skriver:

    Åh älskade finaste du! Det är tur att just du är läkare, dvs healer av stora mått… Ditt hjärta som ditt behöves överallt… Men jag lovar, detta är de organiserade brottslighetens sista dödsryckningar! Det håller på att shifta till den ljusa sidan, men vissa har en liten bit kvar på sin tunga resa innan det sker… men allt är väl och vi är alla älskade! Av livet, jorden, himlen… Detta är inget flum – det är ett absolut faktum.

    Jag vill ha läkesalva med mig till USA, men hur ska det ske? Troligtvis inte denna gång… Kommer inte till stan förrän kl 4 på söndag morgon hihihi…

    Älskar dig du vackra gudinna!!!!

    • eva skriver:

      Jivan, underbara, storslagna!

      Huvudsaken är att vi vandrar tillsammans på den resan, eller hur?
      Och du åker snart till USA, när kommer du tillbaka? Läkesalvan väntar på dig.

      Morgonljus till dig

      /Eva

Leave a Reply