Feed on
Posts
Comments

Julefrid.

Julafton om två dagar.

Överallt läser jag om julstressen, som verkar få de flesta på knä. Apoteken rapporterar att försäljningen av medicin mot sura uppstötningar och andra symtom på stressmage fördubblas kring jul. Verkligen harmoniskt.

Det här året har jag inte lagt två strån i kors för att förbereda inför julen.
Eller vänta, det kanske inte stämmer.

Jag har bakat både pepparkakor, saffranskorpor, engelsk fruktjulkaka och gjort pepparkakshus. Planterat amaryllis och julpyntat en del hemma. Men jag har inte städat ett dyft. Inte mer än att fylla i och ur diskmaskinen en gång varannan dag. Ingen annan har städat här hemma heller (läs; Peter). Vi har helt enkelt inte orkat, inte hunnit. Och Idun kunde inte bry sig mindre. Det ser lite underligt ut hemma, julduk på bordet och stjärnor i fönstren och stora kaffefläckar på köksgolvet.

Julklappar har vi rationaliserat bort till ett bare minimum och jag kunde inte vara mer nöjd med det beslutet. Ge mig lite janssons, lutfisk, några bitar choklad och en macka på vörtbröd så är jag nöjd. Och ett glas glögg.

Den senaste veckan har jag lägligt passat in en rejäl förkylning som övergick i bihåleinflammation och ett rejält migränanfall på det.
Gårdagen tillbringades i sängen, med solbrillorna på i ett kolsvart rum. Inte så himla festligt. Men nu när jag sakta börjar vakna till liv igen inser jag att det är julafton om två dagar, ingenting är förberett i matväg, inte ens inhandlat, ytterst få julklappar inslagna (eller ens inköpta enligt planen ovan) , lägenheten ser ut som ett grustag och jag är inte tillräckligt frisk för att ta något krafttag eller göra något åt det överhuvudtaget. Och det är helt okej. Faktiskt skönt.

För det är så oerhört lätt hänt för oss kvinnor att ta på sig projektledaransvaret, att se till att allt är fixat och donat, polera inpå småtimmarna för att hemmet ska skina, se till att alla får sina julklappar, att maten står rykande varm på bordet, att alla får den ombonade Karl Larsson-jul de förväntar sig.  Och sen kollapsar man själv på själva julafton, känner sig ouppskattad och tagen för given. Tacka faan för det, när man ger av sig själv i överflöd, oombedd!
I år har jag inte gjort det, och det har flera orsaker. Till hälften medvetet, till hälften omedvetet har jag dragit ner på alla måsten, gjort det jag vill, det som ger energi (baka!) istället för det jag borde (städa). Och jag ser fram emot den lugnaste, mest avslappnade jul jag någonsin har varit med om. Åtminstone är jag mer harmonisk (och kanske snorigare) nu än inför någon jul sedan jag var liten.

God Jul!

9 Responses to “Julefrid.”

  1. Elin skriver:

    Du borde skaffa dig en gilla-knapp! Puss och kram och god jul!

  2. AnnaMaria skriver:

    Du är så klok och vis.
    Jag stressar här i Flen. Vi har haft dammråttor stora som mjölkpaket, vilket alltid stressar mig (när det gäller hemma hos mig). Det är så mycket jag vill hinna med, i städväg och i bakväg, men jag orkar inte. Inte alls. Är så trött nu och tänker inte göra något mer ikväll. Att jag aldrig lär mig mina begränsningar.

    Idun är den viktigaste i jul – så länge hon är nöjd så har ni en perfekt jul! Krama på henne från mig.

    • eva skriver:

      Jag vet precis hur du känner det. Man vill ju så gärna ha fint omkring sig, och hinna med allt. Men även om det ska till en rejäl bihåleinflammation och migrän på det för att man ska inse det orimliga i att alltid springa fortast, så är det en bra insikt, att se vad som är viktigast och prioritera efter det. Försök att sakta ner och njuta av julen. Massar kramar från Idun, Peter och mig!

  3. Nathalie skriver:

    kunde inte hålla med dig mer. Bra skrivet min vän :)
    GOOOOOOOOOOOOOD JUL!!!!!!!!

  4. Helene skriver:

    Eva. Jag älskar din blogg. Jag älskar hur du skriver!
    Jag har precis shoppat loss anti-bihåle på apoteket för att få slippa inflam. Sedan har vi tackat nej till alla julklappar i år, utom de till Rut.
    Jag håller i detta nu på att tvätta. Något jag inte tagit mig tid till på en hel månad. Ett under att jag fortfarande hittar rena trosor. Inget julpynt, det har ju grannarna gjort så fint över gatan… Jag ska bara åka till min mor och helt krasst låta henne göra det du precis skrev. Att ge av sig själv, oombedd. Det känns inte riktigt lika bra nu, men hon säger ju alltid att hon så gärna vill.
    God Jul Eva, hoppas vi ses efter nyår!
    Kram!!!

    • eva skriver:

      Finaste Helene..
      Tack! Så kul att ni uppskattar mina funderingar. =)
      Och ha inget dåligt samvete för att du låter mamsen ge av sig själv, jag har en känsla av att när det är barnbarn inblandade så VILL de, helt genuint göra just det. Skrattar fortfarande åt din gravidberättelse om hur din svärmor eller mamma liksom hälsade på din mage innan hon upptäckte dig där ovanför. Hehe..

  5. Lisa skriver:

    Jag instämmer med Helene, uppskattar alltid din förunderligt fint skrivna blogg. God jul vackraste Eva, till dig och dina kära :)

Leave a Reply