Feed on
Posts
Comments

Både och.

Jag har tänkt på att jag nu på sommaren bara skriver om härliga saker. Semesterdagar, sol och bad, bärplockning och allt annat som jag njuter i fulla drag av. För det gör jag. Jag vill ta in den här sommaren helt och hållet. Leva helt och fullt med solen, vinden, regnet, vattnet i havet, sommaren.

Men varje dag ser ju inte ut så.
Sen slutet på maj arbetar jag som akutläkare på SÖS-akuten här i Stockholm. Det är en på många sätt underlig upplevelse.

Varje dag får jag lära nytt, se och lägga erfarenhet efter erfarenhet till den ryggsäck av kuskap som jag hoppas med tiden ska bli omfattande, och samtidigt lätt att bära. Varje dag på jobbet kastas jag mellan intensiva känslor av otillräcklighet, och lika intensiva glädjekänslor när jag inser att mina kunskaper, praktiska eller teoretiska, räcker för att hjälpa den patient som sitter framför mig. Vissa dagar är patienttillströmningen så enorm, att väntetiderna blir löjligt långa. Patienter sitter och ligger överallt runtomkring en. Det är ju självfallet värst för patienterna, men bidrar för min del till en känsla av svindel.
Det finns fortfarande vissa situationer, som jag fasar att ställas inför. Akuta situationer där reaktionen måste sitta i ryggmärgen. Och det gör den ju inte ännu. jag är helt enkelt för grön för det. Men det är väl den här vägen man måste vandra. Arbeta och lära. Lära genom arbete.

Ora et labora, skulle de gamla grekerna ha sagt.

Leave a Reply